StatCounter

måndag 20 december 2010

Oxenstierna till jul

Det har varit låg aktivitet här på sistone. All kraft har gått åt till att organisera mitt nya uppdrag som kommunalråd och snart ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Ambitionen är helt klart att fortsätta skriva om vad som sker, vad som rör sig i mitt huvud och dela med av det politiska livet på Gotland för dem som kan vara intresserade. Hittills har det bara inte funnits tid...

Idag anordnade kommunen en "omvärldsbevakningsdag" för koncernledningen som det heter. Inbjuden talare var bland annat Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef i Saco. Han skulle prata om regionbildningar som är ett hett ämne i politikersverige för tillfället (vad är en lämplig indelning för att kunna ta sig an angelägna frågor så som infrastrukturplanering, regional utveckling, sjukvård m.m.). Han lyfte dagen över sitt syfte och lyckades göra ett till synes tråkigt ämne om statsförvaltning till ett tillfälle att justera min önskelista för julklappar. Där står nu hans bok "Axel Oxenstierna i sin tid 1-2" från 2002 överst på listan...


På foto: Axel Oxenstierna, Commons Wikimedia


Oxenstierna - och det hade jag redan förstått sedan tidigare - har betytt mycket för Sverige som nation. Gunnar berättade en rolig detalj som rörde Gotland som efter freden i Brömsebro kom att tillhöra Sverige. Oxenstierna hade en välgenomtänkt strategi för att få gotlänningarna att bli välvilligt inställda mot Svearike: han tillät rävjakten som fram till dess var förbjuden! Oxenstierna hittade dåtidens P-avgiftsfråga, hanterade den smart och vann gotlänningarnas hjärta och kunde för övrigt göra vad han ville med sitt nya förvärv. Kanske jag får tillfälle att fylla på mina historiska luckor om svensk historia genom att förkovra mig i en underhållande bok. Jag hoppas att Gunnar skriver lika inspirerande och fängslande som han pratar.

Enligt Wikipedia lär Oxenstierna ha sagt till sin son Johan, som inför resan till Münster tvivlade på sin förmåga att förhandla för Sverige i den Westfaliska freden: "An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur" (Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs)? Helt klart en bild (eller verklighet?) som behöver förändras...

1 kommentar:

  1. Ha-ha, jag gillar den sista passusen :-) Det är nog sant som det är sagt.

    Hälsar/Georg G

    SvaraRadera