StatCounter

måndag 14 februari 2011

Destruktivt varumärkesarbete

Partipolitik är egentligen lite trist. Det är varumärken som ska försvaras, byggas upp och – om man väljer att ha en sådan strategi gentemot andra partier – förstöras. Det kanske behövs för att skapa en tydlighet för väljarna när de ska gå på magkänsla en gång var fjärde år. Lite trist ändå att intresset för och diskussionen kring sakfrågorna får lida för det.

Jag försökte ta mig an denna dubbla debatt (”destruktivt varumärkesarbete” samt ”bristande intresse att föra en saklig debatt”) utifrån ett konkret exempel. Jonas Niklasson (C) refererade i Gotlands Tidningar från det senaste regionstyrelsemötet. Relevant stycke:

Under diskussionen kring den fördjupade översiktsplanen över Storsudret slog det mig att Miljöpartiet finns till för strandskyddets skull. Få av oss andra var jätteentusiastiska över att utöka det generella strandskyddet från 100 meter till 300 meter. Strandskyddets ursprungliga raison d’être var att hindra privatisering av stranden och därmed främja det så kallade rörliga friluftslivet. För de flesta innebär detta i klartext att alla ska ha fri tillgång till stranden när man vill bada och promenera.
En sorts förstärkt allemansrätt alltså. Vad är det man vill åt 300 meter upp i skogen? Den väpnade bevarandeorganisationen länsstyrelsen Gotland har sitt eget Sinn Fein i Miljöpartiet Gotland. Högst upp på listan över rödlistade arter på Storsudret får vi sätta en fast befolkning. Den är dessutom snart så ålderstigen att den inte längre är fortplantningsduglig. Jävla Miljöparti!”

Texten vid den illustrerande bilden var kanske inte oväntat: ”Den väpnade bevarandeorganisationen länsstyrelsen Gotland har sitt eget Sinn Fein i Miljöpartiet Gotland”.

Hans syfte med artikeln i GT var uppenbart att forma bilden av mp som ett utvecklingsfientligt parti och därmed indirekt framhäva sitt eget centerparti som räddaren för en landsbygd som uppenbarligen har stora utmaningar. Det är bara det att han glömmer vad själva diskussionen handlade om (det handlade om sträckan Grumpvik-Kettelvik där strandskyddet redan idag är utökat till 300m). Dessutom går han över en gräns i sitt försök att vara rolig i sitt varumärkesbyggande av mp när han använder sig av det bildspråk som han gör. Värt att notera också är att Jonas inte öppnade munnen under själva debatten på sammanträdet.

Jag insåg att det skulle finnas en risk att bli anklagad för att vara humorbefriad när jag skulle gå på svarsmål, men efter noga övervägande gjorde jag det. Artikeln går att läsa här för den som vill. Om inte ens vi politiker försöker föra en saklig diskussion, hur ska vi då kunna få "vanligt folk" att vilja engagera sig i det som är politiken?

2 kommentarer:

  1. Vi politiker och vanligt folk säger en del..

    SvaraRadera
  2. Poängen med sista raden var just att markera att politiker har ett särskilt ansvar att uttrycka sig på ett sådant sätt som inte spär på politikerförakt bland icke-politiker (det som jag i snuttar kallar för "vanligt folk"). Men visst, om man vill tolka mig fel som att jag skulle lägga en värdering i att vara eller inte vara politiker så borde jag ha formulerat mig mer i stil med "hur ska vi då kunna få icke-politiker att vilja engagera sig i det som är politiken"... Politiker är för mig inget annat än något man själv väljer att bli. För mig känns det därför främmande att behöva gardera sig mot tolkningar som skulle säga något annat än det jag försöker säga i texten.

    SvaraRadera