StatCounter

tisdag 6 november 2012

En lång väg av protester

Första gången jag i ett mer officiellt sammanhang engagerade mig i Nordkalks planer på ett kalkbrott i Bunge var 2005 då jag satt som ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Då gällde det provbrotten - något som kunde uppfattas som ett taktiskt drag från Nordkalk: först få ett ja på ett litet provbrott, därefter kunna påstå att verksamheten redan hade påbörjats.

Provbrotten som sedan blev - foto: Gunnar Britse

Miljöpartiet ville avslå ansökan (se protokoll §143). Jag minns samtalen med Jan Grimlund (MP) som då var ordförande i Miljö- och hälsa. Han tvingades förlora en omröstning med 1-8 och funderade mycket på vad det skulle innebära för hans ordförandeskap strax innan. Jag träffade honom för ett tag sedan och påminde honom om det långa samtalet i min lägenhet kvällen innan beslutet skulle fattas. Han log och såg innerligt glad ut. Frågan om vad det betyder att förlora en omröstning när man sitter ordförande har glömts. När historiebeskrivningen om Bungefallet nu kommer igång kommer Janne alltid kunna känna att han har gjort vad han kunnat, även om han inte fick med sig de andra då.

Nu, 7 år senare, känner halva Sverige till Ojnareskogen och vad som står på spel. Debattartiklar och -inlägg fortsätter strömma ut på nätet. Senast idag på DN debatt: "Regeringens skyldighet att rädda unika områden". En lång väg av protester leder förhoppningsvis till nationalparksstatus. Förutom skyddet detta medför, öppnar det också upp för tydligare turistsatsningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar