StatCounter

onsdag 25 juni 2014

Ojnareskogen - processen går vidare; obegripligt ibland

Jag hinner sällan prioritera bloggen så mycket som jag skulle vilja, men här kom i alla fall den utlovade uppföljningen från förra inlägget: En debattartikel där Daniel Heilborn och jag försöker rada upp några av de konstiga företeelser som har kantat processen om Ojnareskogen. Sista meningen i listan föll till viss del bort i webbversionen och lyder: "En stor polisstyrka, till en kostnad om minst 5 miljoner, mobiliserades 2012 för att hjälpa Nordkalk att avverka Ojnareskogen innan Högsta Domstolen hann säga sitt."
Annan trädklättrare i Ojnareskogen 2012

Jag har därefter även blivit ombedd att kommentera Hovsrättens beslut att döma Daniel till dagsböter för "ohörsamhet mot ordningsmakten". Det var just 2012 när Nordkalk hade börjat avverka skogen och polisen då ryckte in för att hjälpa dem. Daniel vägrade komma ner ur ett träd för att han försökte hindra att Nordkalk skulle avverka mer än vad de till synes hade tillstånd till (se till exempel förlägganden från Länsstyrelsen som ifrågasätter att Nordkalk fick lov att avverka mer än 7-8 ha).

Daniel frikändes i Tingsrätten då rätten ansåg att han hade agerat i nödvärn: avverkningen riskerade att bli alltför omfattande i förhållande till det tillstånd som Nordkalk hade fått. Hovrätten gick på en annan linje. Frågan till mig som gruppledare för MP Gotland: "kan en person som är dömd i Hovrätten för ohörsamhet mot ordningsmakten vara tredje namn på listan till regionfullmäktigevalet i september?".

När det är så uppenbart att en myndighet (Länsstyrelsen) ifrågasätter att Nordkalk har tillstånd att avverka så stor del av skogen, samtidigt som stora resurser prioriteras för att polisen ska hjälpa Nordkalk med att avverka hela skogen är tilltron till våra demokratiska system i gungning. I ett sådant läge är civil olydnad försvarbart, vilket jag också berättade för journalisten.


Den 12 juni fick Regionstyrelsen information om deldomen från Mark- och miljödomstolen (3e varv). Frågan som då var aktuell var om Regionstyrelsen skulle överklaga eller inte.

Tyvärr fick vi inga skriftliga underlag vilket försvårade diskussionen minst sagt... Detta i sig har lett till slitningar som känns bara så onödiga. Vi kunde ha fått en saklig diskussion med fokus på innehållet i domen utifrån sakargument. Istället blev det nyheter om splittring mellan samarbetspartier. Regionstyrelsen beslutade med 3 röster för och 12 emot att inte överklaga. Jag reserverade mig mot beslutet (reservationen kan du läsa här).

När Regionstyrelsen i december 2013 yttrade sig till Mark- och miljödomstolen landade alla partier i att "Regionens intresse är i första hand att bedöma risken om den sökta verksamheten kan komma att påverka avrinningen till Bästeträsk där regionen erhållit tillstånd för uttag av vatten för allmän vattenförsörjning" (hela yttrandet finns här).

Märkligt nog fann Miljö- och hälsoskyddsnämnden skäl nog att överklaga precis utifrån ett av mina argument som jag hade anfört på Regionstyrelsen. Bra det, men helt obegripligt att inte övriga ledamöter i Regionstyrelsen var mer måna om Bästeträsk... Speciellt när Regionstyrelsen själv hade identifierat Bästeträsks vatten som huvudsakliga intresse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar