StatCounter

torsdag 2 april 2015

Om hederlighet, dubbla agendor och Ojnareskogen

I sin ledare på Gotlänningen 31/3 anklagade Eva Bofride Miljöpartiet och i synnerhet mig för att vara ohederlig. Bakgrunden är vårt arbete för att skydda Ojnareskogen, något jag har skrivit en del om på denna blogg.

Idag publiceras mitt svar på anklagelserna som bäst kan sammanfattas med detta stycke:

"Märkligt med tanke på att vi inte gör någon hemlighet av att vi tycker att detta område ska skyddas.
Vi värnar om norra Gotlands vattenförsörjning och värnar om världsunik natur på denna plats. Att vi ser dessa värden och bedriver ett politiskt arbete för att skydda dem är svårt att se som ohederligt och bakvänt. Vi vill få till ett långsiktigt skydd på denna plats och samtidigt utveckla natur- och kulturturismen som bildandet av en nationalpark skulle innebära. Själva uppdraget att ta fram nya Natura 2000-områden gavs av den tidigare alliansregeringen. Sverige måste leva upp till EU-rätten gällande skydd av hotad natur. Att göra Ojnareskogen till Natura 2000-område verkar lämpa sig synnerligen väl utifrån ett sådant åtagande."

Jag tycker att jag inte undviker tuffa politiska debatter i en öppen argumentation. Jag försöker också ta intryck av kritik och låter mig gärna påverkas av en frisk politisk debatt som ibland gör att jag ändrar ståndpunkt. Det är det som utvecklar, det är det som gör debatten intressant. Att bli anklagad för ohederlighet tar jag därför hårt på. Jag försöker verkligen rannsaka mig själv. Läser argumenten och försöker förstå. Kvar blir bara intrycket av att det handlar om en taktisk argumentation där kampen om verklighetsbeskrivningen verkar vara överordnad intresset att närma sig verkligheten.

I Bofrides replik på min replik som följde upprepas pratet om "dubbla agendor". Argumenten formuleras som så:

"Jag har ifrågasatt att Miljöpartiet och Vänsterpartiet lokalt är eniga med alla andra om kritiken mot hanteringen av Natura 2000 men jobbar för motsatt mål via sina partier i regeringen."

Min tanke: Den enade kritiken mot Natura2000-hanteringen byggde på ett förslag som omfattade 26 områden runt om på Gotland. När det gäller kalkindustrin så påverkade det även Cementas verksamhet som är den enskilt största aktören när det gäller kalkjobben på ön. Vi har i åratal varit tydliga med att vi vill ge Ojnareskogen och Bästeträsk som är en del av detta förslag ett långsiktigt skydd. Bland annat formulerades detta i vårt valmanifest - punkt 20. Om vi hade skrivit ett eget yttrande så hade vi definitivt tydligt lyft fram att områden så som Ojnareskogen inte är en ny konfliktyta mellan exploatering och naturskydds- och vattenskyddsintressen. En snabb process här bedömer vi som önskvärt. Det fanns dock ingen majoritet för en sådan skrivelse varför vi hade blivit nedröstade. En enig kritik i ett omfattande arbete behöver således inte innebära att man inte skulle kunna acceptera delar av ett sådant arbete. Hur man kan få det att framstå som en dubbel agenda förstår jag inte riktigt.

"Lokalt har politikerna också enats kring vattnet först jobben sen och naturvärdena i tredje hand."

Min tanke: Jaså? Vad bygger ett sådant påstående på? Detta är ett mantra som vissa partier har satt för sin egen prioritering. Vattnet överst har varit den minsta gemensamma nämnaren bland alla partier och därför varit utgångspunkt när vi har enats i olika sammanhang. Från Miljöpartiets sida har vi även här i åratal hävdat att man alltid måste göra avvägningar utifrån en helhetsbedömning. Även när det gäller jobben, så är diskussionen inte helt okomplicerat, för jobb inom jordbruk och turism ställs mot industrijobb. Dessutom måste naturen i vissa lägen - då det handlar om extremt höga värden som i Ojnareskogen - kunna väga tungt. Redan 2007 röstade Miljöpartiet till exempel för att göra området där Ojnareskogen ingår till Nationalpark.

Jag behövde mest klara ut det för mig själv känns det som. Om någon har en annan tanke kring detta, så får du gärna höra av dig!

1 kommentar:

  1. Men vad ska vi med industrijobb till om vi förstör vår livsförutsättning (naturen)? Det verkar ju inte riktigt klokt. Jag tror att det som hotar vår art mest är bristen på insikt om vår dumhet.

    SvaraRadera