Gotlands viktigaste utvecklingsfråga - färjetrafiken

Trafikverket har igår presenterat förfrågningsunderlaget för Gotlandstrafiken för nästa period. Det är ett underlag som är mycket likt det hårt kritiserade upplägg som presenterades i januari.

Region Gotland ställde då krav på att Trafikverket måste få nya direktiv från Näringsdepartementet, för att motverka en försämring av trafiken. Det har Trafikverket uppenbart inte fått. Regeringen har inte varit beredd att garantera nuvarande standard för färjetrafiken till Gotland. Det tycker vi är ett svek skriver Brittis Benzler och jag i ett gemensamt uttalande.

Det förslag som presenterades anger ingen exakt trafikstandard, men genom att minimikraven är betydligt lägre än i dagens trafik, öppnar man för möjligheten att bedriva trafiken med långsammare färjor och därmed en betydligt sämre tidtabell (i en tidigare artikel har jag tillsammans med Stina Bergström skrivit om mp:s syn på behov av även snabbtgående färjor) Man är beredd att försämra tillgängligheten till Gotland. De krav Region Gotland framförde i sitt remissvar har i huvudsak inte beaktats.

Man har i underlaget inte heller någon ambition att driva teknikutveckling mot modernare mer miljöanpassade fartyg, varken från avtalstidens start eller längre fram i perioden. Man är inte beredd att bidra till en övergång till förnyelsebara bränslen. Det är en missad möjlighet med tanke på att avtalet sträcker sig ända fram till 2027.

En mycket viktig aspekt i gotlandstrafiken är också de allt för höga prisnivåerna. Underlaget anger att det ska finnas takpriser för gotlänningar och gods. Vilka nivåer det ska ligga på kan vi i dagsläge inte utläsa. Det som dock är tydligt är att det för resande fastlänningar varken finns krav eller garantier på rimliga priser. Man skriver i sin pressinformation att ”Det är upp till anbudsgivarna att presentera den trafiklösning som man bedömer bäst tillgodoser kraven och resenärernas och näringslivets önskemål.” Det är självklart bra att ta tillvara den kreativitet som finns inom branschen. Det är inte rimligt att det skall vara upp till dem om vi får behålla dagens standard i Gotlandstrafiken! Vi förutsätter att regeringen tar detta ansvar. Det valda upplägget innebär ytterligare ett år av osäkerhet vad gäller standarden på den framtida Gotlandstrafiken. Det är definitivt inte vad Gotland behöver.

Nordkalks stenbrytning påverkade grundvattnet vid Hoburgs myr

Idag rapporterar Radio Gotland hur Nordkalks stenbrytning påverkade grundvattnet vid Hoburgs myr.

"Utgångspunkten när man fick den här täkten var att man inte skulle påverka överhuvudtaget, annars hade man inte fått det tillstånd man har att bryta så nära i Klinthagen, säger Kalle Nyberg."

I prövningen - som nu är föremål för överklagan till Högsta Domstolen - kring Ojnareskogen har man framfört just brytningen nära Hoburgs myr som ett exempel på att det går att bryta nära Natura 2000-områden...


I takt med att allt mer fakta kommer fram som också bekräftar det som vattenexperterna varnat för som inte företräder Nordkalk blir skälen allt starkare för att Högsta Domstolen verkligen ska titta på det som kan bli Sveriges nästa stora miljöskandal.

Sanningen om Södra Hällarna

Under förra mandatperioden inleddes ”Kampen för Södra Hällarna”. Upprinnelsen var att alliansen planerade för bebyggelse på 25 % av området. Visby ska på sikt byggas ihop med Vibble och exploateringsplaner fanns på båda sidor om Toftavägen. Miljöpartiet hade andra planer. Vi såg att bostadsbebyggelse öster om Toftavägen kombinerat med ett starkt skydd för det natursköna rekreationsområdet väster om vägen skulle kunna skapa unika möjligheter för en helt ny attraktiv stadsdel. Boende i det framtida bostadsområdet öster om Toftavägen skulle ha tillgång till ett fantastiskt och strövområde med mycket höga naturvärden. De höga upplevelsevärdena skulle därmed också bevaras för eftervärlden – och även för alla som redan idag ser Hällarna som ett viktigt strövområde.

Förutom bostadsbebyggelse drev Lars Thomsson (C) också på idén om att bygga en arenahall på norra delen av området (den röda rutan på kartan nedan).

När planerna blev kända för allmänheten var det fler som tyckte att vi behövde anlägga ett mer långsiktigt samhällsperspektiv i hur vi planerar för våra framtida boendemiljöer. Vi har bara inte råd att exploatera sönder det som gör Gotland till en av världens vackraste platser att bo på. En namninsamling startades sommaren 2009 med krav på en folkomröstning i frågan vilket också behandlades i fullmäktige (se protokoll §149). Ett alternativ hade varit att låta frågan vara levande över ett val så att medborgarna i alla fall kunde vara med och tycka till om sin framtid. Så blev det dock inte. Alliansen drev igenom sitt förslag utan tydlig folklig förankring med minsta möjliga marginal (se protokoll §172). Planeringsarbetet (FÖP) är avsett att vara en process som ska ske i demokratisk anda. Trots stora protester från många människor gjordes inga eftergifter alls angående den planerade bebyggelsen på Södra Hällarna.

Efter valet 2010 blev det majoritetsbyte. Miljöpartiet gick från 4 mandat till 7 vilket gjorde att balansen tippade över till ett rödgrönt samarbete som bland annat kunde rätta till det som blev fel i planeringen kring Södra Hällarna. Nu går vi fram med ett förslag på att ge området Södra Hällarna ett långsiktigt skydd i form av ett naturreservat. Och sanningen är den att det inte hade behövts om vi från början kunde ha varit överens om att skona området från bebyggelse.

25 % blev plötsligt 10%?

Nu när alliansen känner att de är på väg att förlora denna strid verkar de vilja skriva om historien. Fokus hamnar på "det tokiga i att ha ett reservat – om man ändå bara kunde låta det som det är". Då är det bra att ha ovanstående bakgrund till varför det blev som det blev.

Intressant är också att alliansen numera konsekvent pratar om att enbart 10% av området skulle tas i anspråk (i fullmäktige men också på t ex Eva Nypelius (C) blogg). Ni ser själva på kartan ovan. Området vi pratar om är ungefär från rondell till rondell, det gula och röda planeras för bebyggelse. Lars Thomsson (C) sa på fullmäktigesammanträdet 2009 där de dunkade igenom sitt förslag ” Vi vill kunna exploatera cirka 25 procent av området” – refererat på helagotland.se.

Rekreationsvärden på Södra Hällana hänger ihop med långa siktvyer och en känsla av ostördhet och avskildhet. Med exploatering av delar av området riskerar vi att bygga sönder och skada rekreationsvärdena. Och sedan är det frågan om du känner samma upplevelse av natur och vildmark en meter ifrån ett bostadshus som om det vore skog. På youtube finns det ett videoklipp med Lars Thomsson som berättar om planerna och dess effekt på ”upplevelsen att vara i naturen”: se klippet.

Och här har någon haft tid att göra något bildligare av det hela (visserligen lite överdrivet, men talande): se klippet.

Ekonomiska redovisningen felaktig?

Mig veterligen har vi aldrig fått en tydlig redovisning om de ca 1 miljoner kronor som planeringen för byggandet av själva arenahallen på Hällarna har kostat. Utan att ha fått något för pengarna har alliansen slängt ut 1 miljon och står nu och skriker om ”miljonsatsning på naturreservat”. Vi kommer i alla fall få något för pengarna… Vi får tydliga entréer, grillplatser, handikappanpassade toaletter och gångvägar som möjliggör för fler att komma ut i naturen. Trappor, ledstänger ger förutsättningar för vuxna och barn att komma ner till och njuta av mellannivån och stranden. De pengar vi rödgröna avsätter går till att öppna upp, visa och välkomna människor till Södra Hällarna.

Sedan till frågan om det är fel det vi redovisar. Svaret är NEJ! För det första har vi aldrig haft en så detaljerad budget i ett ärende till fullmäktige tidigare. För det andra vill alliansen räkna investeringskostnaderna två gånger och vända helt upp och ner på det som är kommunal ekonomisk redovisning… De hävdar att vi inte har anslagit pengar som är konsekvensen av investeringar som medför kapitalkostnader. Till saken hör dock att vi inte gör så med något av våra investeringar utanför lokalförsörjningsplanen (där kapitalkostnader regleras via ökade hyresintäkter). Sammanfattningen är att alliansen gärna vill få det att framstå som dyrare än vad det egentligen är.

Till saken hör också att alliansen visar betydligt mindre intresse för andra miljonutgifter som uppstår på grund av den politik de driver. Det är ingen hemlighet att det var alliansen som till exempel drev på en flytt av idrottshallen till det ”norra läget” på Visborg. När vi i regionstyrelsens arbetsutskott får det redovisat att bara själva ändringen i platsen där hallen ska byggas medför en fördyring med 3,5 miljoner kronor (ett belopp som överstiger den totala investeringen för Södra Hällarna), så viftas det bort med att det nog inte är sant… Och för att en idrottshall ska stå några 100 meter längre norrut har man då inte fått något i gengällt alls – igen.

Här tvingas jag skriva långa komplicerade texter för att förklara sådant som egentligen bara är en avigsida från politiken: när argument inte ställs mot argument längre, utan när politik har blivit ett spel om bilden av ens parti. Alliansens argument om ”ekonomisk vårdlöshet” saknar formell grund. Att diskussionen skulle handla om något annat än att de vill bygga på 25% av området och att vi vill freda området från bebyggelse är också märkligt. På måndag beslutar förhoppningsvis Regionfullmäktige att göra Södra Hällarna till ett naturreservat. Jag ser framemot det.

Hållbar kalkbrytning?

Igår anordnade Region Gotland tillsammans med Högskolan ett seminarium om ”KALK, VATTEN, JOBB OCH NATUR” - Föredrag och samtal om ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.

Jag hälsade välkommen å regionens vägnar, och skrev ut mitt inledningsanförande som var ungefär såhär:

"Ingen har väl undgått turbulensen i samhället kring striden om Ojnareskogen. En process som hade pågått i många år nådde sin kulm under augusti ifjol när protesterna mot planerna på ett kalkbrott i Bunge Ducker blev synliga för hela landet och även bortom Sveriges gränser.


Redan för 7 år sedan kunde jag märka tydligt att projektet blev en vattendelare i bygden. Jag skrev då en artikel om det och på den tiden var det främst de som var oroliga, och kände en olust inför projektet som hörde av sig till mig. De var rädda för vad det skulle få för konsekvenser om man öppet kritiserade planerna. I det lilla samhället med täta nätverk och där det råder en känsla av att "alla känner alla" kan det i dessa lägen vara svårt att stå upp för sin åsikt. När väl motståndet blev väldigt synligt 7 år senare kunde jag höra berättelser som handlade om att barn till anställda på Nordkalk kände sig mobbade i skolan pga att någon förälder jobbade där. Samtidigt som de som bodde i Ojnareskogen fick surströmming, ägg och fimpar kastade på sina tält av en okänd person.

Det är intressant hur vi människor ibland har svårt att skilja mellan sak och person. Det är intressant att vi lever i kanske ett av de mest demokratiserade länder, och att det ändå verkar vara så svårt att hantera konflikter på ett sätt så att människor inte behöver känna en rädsla för vad de tycker eller vad de står för. Den rädslan och frustrationen ser jag på båda sidor.

Det har slitit på oss politiker som tycker olika, det sliter på grannar, vänner och släkt. Ett led i att hantera dessa slitningar är att göra frågan diskuterbar. Vi måste öka förståelsen för de olika argument som kan finnas i minst sagt komplexa frågeställningar som industriell kalkbrytning innebär.

Idag försöker vi lyfta blicken bort från enbart Ojnareskogen och får igång en bredare diskussion kring en del olika aspekter rörande ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet med fokus på gotländsk kalkbrytning.

Ingen drar igång ett kalkbrott för att skapa arbetstillfällen och ingen drar igång ett brott i syfte att hota vattentillgångar eller värdefull natur. Allt bottnar i ett behov av en råvara som det finns en efterfråga på och någon som vill kunna tillfredställa det behovet. I sådana processer finns det stora ekonomiska krafter i verkning, det finns idéer om hur vi bygger vårt samhälle och hur vi som enskilda människor ska få tillgång till den levnadsstandard vi önskar oss.

Vi måste förstå att man kan landa i helt olika slutsatser beroende på vilken vikt man lägger vid vissa aspekter. Vi kanske också kan komma så långt att se att få av oss ser svart eller vitt på råvaruutvinning som fenomen. Att många av oss är beredda att öka förståelsen, inte utifrån särintressena utan utifrån en fråga om hållbar utveckling där människan och dess behov har en given plats, men där vi är helt beroende av ett ekologiskt system som förväntas fungera.

Långt ifrån alla aspekter kommer att beröras ikväll. Till exempel finns det ingen särskild punkt kring vad de här slitningarna i samhället innebär för oss som bor här. Det finns idag ingen föredragning om hur turistnäringen på Gotland påverkas av verksamheten, lika lite som vi funderar på vår egen roll som konsumenter. Vi nafsar på några av de aspekter som kan diskuteras och räknar med att fler seminarier kommer att hållas, att middagar och andra sammankomster kommer att vara tillfällen att fortsätta fördjupa sig i de här frågorna.

För vi ska veta att vi inte är ensamma om konflikterna som uppstår kring storskalig råvaruutvinning. Det pågår runtom i hela världen, och Sverige har en lång tradition av gruvverksamhet och annan mineralutvinning. Nutidens storskalighet ställer extra höga krav på en hållbar syn på verksamheterna. Det leder till att vi även kommer att behöva diskutera en annan syn på konsumtion, materialsnål produktion och på återvinning. Det kräver ett annat tankesätt och engagemang.

Kvällen är tänkt som ett bidrag till detta och jag hoppas att den ger lite nya perspektiv."

Vätgasdrivna färjor en vinst för Gotland

Från 2015 begränsas utsläppen av svaveldioxid i Östersjön som följd av svaveldirektivet som EU har godkänt. Direktivet tvingar rederierna att antingen byta bränsle eller installera utrustning som renar avgaserna. Detta är en nödvändig vinst för miljön. Baksidan av denna förändring är att det blir dyrare att transportera både gods och personer över Östersjön.

Väte-atom

För färjetrafiken till och från Gotland innebär detta merkostnader som måste hanteras. Det enda rimliga är att staten går in och tar merkostnaderna. Miljöförbättrande åtgärder av detta slag kan inte skjutas över på en liten öbefolkning som är helt beroende av sjötransporter för att vara en del av den övriga världen. Men samtidigt som vi går fram med dessa krav till staten kunde vi komma med lite mer offensiva förslag. Fokus på andra bränslen, i kombination med klimatutmaningen som antar allt mer skrämmande proportioner, borde öppna upp möjligheterna att skynda på teknikutvecklingen för att kunna köra vätgasdrivna färjor. Väte-atomen reagerar med syre som finns i luften och bildar vatten. I denna process frigörs energi som färjorna skulle kunna drivas på och restprodukten, ja det är ju vatten...

Tekniken är inte tillräckligt utvecklat för att kunna köra. Det behövs mer forskning för att kunna få fram vätgas på ett effektivt sätt, det behövs mer forskning för att få till en effektiv förbränning. På Gotland har vi väldigt goda förutsättningar för denna typ av forskning, för vi har behov av båda delarna - produktion och konsumtion - på ett och samma ställe. 

Nytt bränsle till Gotlandsfärjan?

Destination Gotland har tidigare presenterat sin framtidsvision med vätgasdrivna båtar. De anser det vara realistiskt att kunna få hit båtarna 2030, dvs när nästa avtalsperiod löper ut. Men det sker inte av sig självt. Det är nu vi behöver jobba mycket aktivt med det.

Vindkraftens potential

Och när det gäller möjligheterna att bygga ut vindkraft, så har vi en besvärlig begränsning - eller intressant möjlighet - av att kunna producera långt mer energi än vad vi gör oss av med på Gotland. Då blir det extra intressant och angeläget att titta på hur vi skulle kunna använda oss av vindkraft för att producera vätgas som då gör oss oberoende av direktkonsumtion av elen som produceras. Vätgasen fungerar som en slags batteri som då i sin tur skulle kunna bli bränsle till färjorna.


Vill staten satsa på Gotland, på ny teknikutveckling, på att möta klimatutmaningen och på nya jobb? Här finns det potential... 

En lång väg av protester

Första gången jag i ett mer officiellt sammanhang engagerade mig i Nordkalks planer på ett kalkbrott i Bunge var 2005 då jag satt som ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Då gällde det provbrotten - något som kunde uppfattas som ett taktiskt drag från Nordkalk: först få ett ja på ett litet provbrott, därefter kunna påstå att verksamheten redan hade påbörjats.

Provbrotten som sedan blev - foto: Gunnar Britse

Miljöpartiet ville avslå ansökan (se protokoll §143). Jag minns samtalen med Jan Grimlund (MP) som då var ordförande i Miljö- och hälsa. Han tvingades förlora en omröstning med 1-8 och funderade mycket på vad det skulle innebära för hans ordförandeskap strax innan. Jag träffade honom för ett tag sedan och påminde honom om det långa samtalet i min lägenhet kvällen innan beslutet skulle fattas. Han log och såg innerligt glad ut. Frågan om vad det betyder att förlora en omröstning när man sitter ordförande har glömts. När historiebeskrivningen om Bungefallet nu kommer igång kommer Janne alltid kunna känna att han har gjort vad han kunnat, även om han inte fick med sig de andra då.

Nu, 7 år senare, känner halva Sverige till Ojnareskogen och vad som står på spel. Debattartiklar och -inlägg fortsätter strömma ut på nätet. Senast idag på DN debatt: "Regeringens skyldighet att rädda unika områden". En lång väg av protester leder förhoppningsvis till nationalparksstatus. Förutom skyddet detta medför, öppnar det också upp för tydligare turistsatsningar.

Mp:s linje i Gotlandstrafiken fastlagd!

Jag är otroligt glad över det förslag som beskriver mp:s linje i färjetrafiken och nu har lämnats in till riksdagen. Utgångspunkten är Gotlands utveckling och behov av transporter. Sedan ska det ske med så stor miljöhänsyn som möjligt.

Ur texten (motionen):

"För sin utveckling och fortlevnad är Gotland med sitt ö-läge helt beroende av goda båtförbindelser till och från övriga Sverige."

"Under senare tid har trafiken utvecklats till en nivå som upplevs tillfredsställande av de boende på Gotland, även om synpunkter finns på kostnadsutvecklingen."

"Tillförlitliga och långsiktigt säkra kommunikationer till rimliga priser är en väsentlig förutsättning för all utveckling på Gotland. Fungerande transporter till Gotland är en investering som leder till minskade kostnader för arbetslöshet och akuta regionalpolitiska utryckningar."

"Användningen av bunkerolja måste minskas och det behövs en omställning från fossilbränslen till förnybara bränslen."

"Ett sätt att minska utsläpp och biljettpriser är att köra några båtar långsammare. Det är dock viktigt att det även fortsättningsvis finns ett basutbud av snabbare båtar."

Framför allt det sista blev en knäckfråga. Om turlistan ska vara funktionell - dvs inte komma fram efter kl 2 på natten efter t ex fastlandsmatch eller besök hos vänner - måste vi ha samma möjligheter som idag när det gäller turlistan. Vi kan vara nöjda med denna linje! Detta må också ses som en viktig signal till regeringen som fortfarande inte har kommit till samma insikt än.

Bästeträsk som nationalpark

Miljöpartiet de gröna agerar på riksplan för att sätta fart på att göra området kring Bästeträsk till nationalpark. Ett förslag (motion) om det har därför lämnats in till riksdagen - läs här.

Oavsett om Nordkalk hade velat bryta i området eller inte hade det varit en bra idé att göra nationalpark av detta fantastiska område. Nationalparksstatus skulle bland annat ge stora möjligheter att bygga ut en ekoturism på norra Gotland som även skulle dra turister utanför sommarsäsongen. Vi behöver arbetstillfällena på ön. Och varför inte bygga på det som attraherar utan att det förstör?



Bästeträsk - foto: Gunnar Britse

 Men behandlingen av Nationalparksfrågan går inte att koppla loss från kalkindustrins lystna blickar på kalken som gör området så speciellt... När kommunstyrelsen på Gotland 2007 fick yttra sig om Naturvårdverkets nationalparksplan avstyrkte kommunen planerna på en nationalpark. De ville helt enkelt inte sabba för kalkindustrin, vilka möjligheter än fanns som en nationalpark innebär.

Jag hade tur (?) och fick tjänstgöra just vid detta sammanträde - se protokoll med relevant beskrivning av vad det hela handlande om. Jag kommer ihåg de mycket svävande argumenten om vattenuttag ur Bästeträsk som kommunen har behov av. Det var uppenbart att detta aldrig kunde vara skäl för en avstyrkan. Dels hade jag kollat upp detta med Naturvårdsverket som försäkrade mig om att detta inte behövde utgöra ett hot, dels hade man kunnat nöja sig med att markera vikten av att denna möjlighet skulle finnas vid ett eventuellt bildande av nationalpark. Istället sa man nej enbart för att skicka rätt signaler till Nordkalk att man stod på deras sida. Mycket tråkigt - vi vet hur församlingen sedan tog ställning när det skulle tyckas till om själva brytningen ett år senare - se protokoll (då fick jag tyvärr inte tjänstgöra varför det bara blev 13-2).

Miljöminister Lena Ek (C) har nu öppnat upp för en nationalpark på något sätt. Det är bra. Men visst måste det också förutsätta att inte Nordkalk tillåts riskera områdets unika värden och vattentillrinningen till Bästeträsk?

Sitter på nålar och väntar in Högsta Domstolens beslut om att stoppa Nordkalks planer att fortsätta skövla ner skogen i väntan på att frågan utreds ordentligt.

SGU vilseleder om kalkbrottet

Region Gotlands egen anlitade expert går i SvD ut och bemöter SGU:s inlägg gällende vattnet på norra Gotland. SGU vilseleder om kalkbrottet.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sgu-vilseleder-om-kalkbrottet_7495312.svd

Till alla journalister: när ni skriver kritiskt om det planerade kalkbrottet och i synnerhet SGU:s viktiga roll i det hela får ni kallt räkna med att SGU hör av sig med otrevliga antydningar om att vara partiska för att ni - ja - är kritiska. Eva Franchell skrev till exempel i en ledarartikel i Aftonbladet och blev uppringd av SGU med frågan om hon har sommarstuga på Gotland (varför det nu skulle vara relevant för myndigheten att veta)... Det har hon inte.

Det är fascinerande att se vilka krafter som är igång i detta.

Nordkalk som vattendelare i bygden

Oktober 2005 (ja, för nästan 7 år sedan...) skrev jag en artikel om det sociala trycket/rädslan för att INTE uttala sig mot Nordkalks planerade brott. Redan då blev jag uppringd av många oroliga grannar som inte öppet vågade protestera mot planerna och jag kände behov av att lyfta frågan. Av någon konstig anledning görs ett försök att nu skriva om historien och få det att framstå som att det är "de som är för ett brott " som inte får komma till tals. Med tanke på hur Miljööverdomstolen har dömt ligger det kanske i sakens natur att man inte blir lika högljud. Faktum är dock att frågan delar ön, och det har det gjort i många år... Vi måste öppet kunna tycka olika utan att äta upp varandra, för annars kväver vi varandra.
Artikeln finns kvar i helagotland.se arkiv.

En tung sommar med Nordkalks dom på axlarna

Varje ord väger tungt att få ut och sitter långt inne när jag ska skriva om Nordkalk och deras brytningsplaner på norra Gotland. Det är såååå mycket som står på spel. Och det är de kortsiktiga intressena som verkar segra. Intressen till ett direkt värde om 20 miljarder kronor som de 61,7 miljoner ton kalk sägs motsvara. Värdet av skatteintäkterna är en försumbar del av denna summa för Gotland, ändå är det det som framhävs av påhejarna. Vattenförsörjningen för norra Gotland är hotad och världsunik natur försvinner eller påverkas negativt (och försvinner till slut). Ingen kan säga vad det kan befaras kosta i framtiden. För knappt fem år sedan pratade Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga Tekniska Högskolan redan om farhågorna. Det kunde bli värre än Hallandsåsen berättade han för GA. Idag publicerade samma GA artikeln som jag till slut lyckades skriva tillsammans med Isabel Enström (går nu att läsa på helagotland.se också). En smula av hopp väcks genom att se att ärendet ändå har gett näring till ett helt gäng ungdomar som tänker kämpa för dessa värden. Ungdomarna som campar i Ojnareskogen ger uttryck för ett djupt missnöje med vart vårt samhälle är på väg. Skam på dem som kastar surströmming, ägg och fimpar på dem.

Fossilfri gotlandstrafik

Mycket bedrövligt att regeringen inte har gett trafikverket ett uppdrag kring gotlandstrafiken att se den ur ett annat perspektiv än bara att det ska vara billigare för staten... Istället för att ha samhällsutveckling i fokus vill regeringen hellre begränsa utgifterna som bekostar förutsättningarna för vår utveckling.

Färjetrafiken mellan fastlandet och Gotland är det enskilt största åtagandet när det gäller sjötransporter som staten har. I det ingår också ett ansvar att jobba med klimatfrågorna och krav på att ställa om från oljeberoende till drift med till exempel gas (i ett övergångsskede är naturgas ett bättre alternativ till olja). Vitsen med en sådan satsning är att det också kan förenas med teknikutveckling som skulle kunna utgöra basen för en ny industri i Sverige. Detta skriver Karin Svensson Smith och jag gemensamt om i lokaltidningarna.

Lycka

Det har alltid varit lite svårt att hitta tid för bloggandet. Även om jag tänker minst 3 gångar om dagen att något vore intressant att kunna skriva något om, så hinns det inte med. Nu har vardagen utökats med ett fantastiskt innehåll till som nog inte underlättar att få till fler inlägg av sådant som upptar mina tankar: en till unge. Saga kom till världen den 8 mars. Det gäller att bidra till målet om en ökad befolkning på många olika sätt...

Jag visste inte att lycka kunde växa exponentiellt en gång till (Saga har en storasyster). När jag får tid (har jag tänkt ett tag nu...) ska jag kasta mig över litteraturen som behandlar ämnet "lyckoforskning". När jag sysslar med politik, har jag någonstans för ögonen att vi har ett ansvar att skapa förutsättningar att kunna maximera lyckan för varandra. Men begreppet lycka känns väldigt individuellt alltså är det nästan uteslutet att kunna hänvisa till det i politiken. Hellre pratas det om ekonomisk tillväxt (som då underförstått är en sådan förutsättning) och andra faktorer som kan tänkas behöva fixas för att ett samhälle kan fungera bra och människor kan realisera sin lycka.

Det finns ändå en fara i att aldrig kunna gå tillbaka till detta diffusa med lycka. När slutar ekonomisk tillväxt vara så viktig att det bidrar till lyckan? Vad fokuserar vi inte på för att uppnå lycka? Ja, det vore väldigt intressant att kasta mig över forskningen... Fast inte kan man låta bli att leva livet för det och glömma att jag nu har barn som gör mig lyckliga? Dygnet har 24 timmar, och även om sömnen har tagit en allt mindre kaka de senaste åren, så verkar det finnas en gräns för hur mycket man hinner med. Lyckoforskningen har jag att se fram emot om några år.

Gruvdrift överstyr

Nu ska det brytas guld och andra värdefulla metaller på månen rapporterar DN... Vi behöver inte vara rädda för närboenden eller värdefulla naturområden som människor eller djur är beroende av. Men vad säger det om vårt behov av råvaror och vad sätter vi igång när vi ska ta in massor med råvaror från andra rymdkroppar?


Foto: Jan-Olof Bergman

Privatisera kungahuset?

Det är jättekul att kronprinsessan Victoria och Daniel har fått ett barn. Framför allt för de själva, men det leder faktiskt till många andra trevligheter; en "uppåt-känsla" i fikarummen, eko ut i världen, glada miner på staden när flaggor hissas m.m.

Jag hör till dem som tycker det är principiellt fel att med skattepengar upprätthålla ett kungahus som i praktiken innebär att det nyfödda barnet förväntas leva ett liv som samhället disponerar över. Hennes liv kommer att bestå av att klippa band, le in i kameror, inte uttala sig om politiskt känsliga frågor, vara beredd på ett liv i offentlighet. Föråldrat, inte förenligt med synen på ett fritt liv där man ska kunna förverkliga sig själv.

Jag ger mig inte in i diskussionen om kungahuset ska avskaffas eller inte. Det finns andra viktiga frågor att lägga sin politiska kraft på när tiden är knapp och prioriteringar måste göras vilka frågor man kan driva hårt. Dessutom känner jag stor sympati för Victoria som verkar trivas i sin roll som blivande drottning. Det skulle kännas elakt att inte låta henne axla drottningsskapet så småningom.

Det som förvånar mig dock är att hittills ingen - till exempel något av allianspartierna - verkar ha diskuterat en mellanlösning: att privatisera kungahuset. Med tanke på hur mycket potentiellt kapital det verkar finnas i reklamintäkter och konsultarvoden borde det gå hur bra som helst. Vilket barnvagn det lilla barnet får, förväntas till exempel ge klirr i kassan till tillverkaren pga mediaexponering. Upplagt för pepprade sponsringsbud från olika barnvagnstillverkare... Varje gång någon vill att man ska inviga en utställning, en djurpark eller ett privat sjukhus, så kan kungahuset väl debitera sedvanligt konsultarvode till den som får förmånen att få uppmärksamheten som kunglig närvaro ger? Slut på diskussionerna varför skattebetalarna ska betala en familjs lyxtillvaro. Jag skämtar naturligtvis... Dessutom skulle privatisering av kungahuset inte lösa det grundläggande problemet med att vara född i ett yrke.

En annan som skämtade rätt friskt när han fick frågor kring den kungliga födelsen var Åke Svensson i dagens GT. Befriande att någon vågar glida in på ett sidospår av oväsentligheter när det verkligen är så uppenbart att det inte spelar någon roll vad han tycker i frågan (precis i linje med vad jag skrev). Tack för ett bra skratt Åke! Sedan har jag svårt att se att folk kan bli så upprörd att "Åke" glömde hissa flaggan...

Klimathotet behöver mötas med konkreta åtgärdar

Moderaterna Mats Hedström och Magnus Jönsson undrade i både GT och GA varför vi var kallsinniga mot deras förslag att införa ett system med klimatkompensation inom Region Gotland.
Gotlands Tidningar publicerade mitt svar: "Varför ska det byråkratiseras?". Vi behöver lägga kraften på att åtgärda det vi vet behöver göras, inte utreda vilket styrsystem och därtillhörande administration vi ska satsa på för en verksamhet som redan idag förväntas svara mot fattade beslut...

Visby i framtiden

Idag släppte Miljöpartiets nätverk för fysisk samhällsplanering sina tankar för hur Visby stadskärna skulle kunna utvecklas. Utförligare beskrivningar på tankarna hittar ni på mp.se/gotland.

Foto: Miljöpartiet de Gröna på Gotland

Jätteroligt när entusiastiska medlemmar tar ut svängarna och lägger ved på en viktig diskussionsbrasa!

Regionstyrelsen kritiska till Nordkalks planer

Under föregående mandatperiod kunde jag från ersättarbänken i regionstyrelsen se hur Nordkalksfallet behandlades. Jag blev arg. Alla sa sig vara överens om att vattnet var överordnat jobben. Ändå beslutade regionstyrelsen (13-2) att säga ja till att företaget skulle få bryta kalk på Bunge Ducker. Detta trots att underlagen till beslut var tydliga med att det fanns stora farhågor när det gällde vattnet.

När frågan i mark- och miljööverdomstolen till slut avgjordes till Nordkalks fördel (efter nej i miljödomstolen) återstod "bara" att fastställa hur detta kunda göras på ett sådant sätt att vattnet inte hotades (villkorsförhandling). Mark- och miljödomstolen har inte kunnat fastställa villkoren. Mark- och miljööverdomstolen verkar vara förbannad, för det skulle mark- och miljödomstolen ju göra. Turerna blir många och komplicerade. Kan det ha att göra att det - särskilt i detta fall - är svårt att först bestämma att brytning ska tillåtas samtidigt som förutsättningarna kanske saknas utifrån det man ändå vill värna högst om?

Regionstyrelsen har i alla fall på nytt fått yttra sig (se rapportering från Radio Gotland), denna gång om villkoren. Tekniska nämnden gjorde ett bra förarbete och hade gnetat sig igenom underlagen. När vattenfrågorna fick synas lite bättre så blev det plötsligt helt andra signaler från regionstyrelsen. Denna gång var det en annan majoritet som höll i taktpinnen och jag fick vara med och yttra mig. Utan att behöva bli arg. En enig regionstyrelse ställde sig bakom de höga kraven Region Gotland ställer. Och om det visar sig att de inte går att uppfylla, ja, då är det som det är: vattnet går före jobben. Det är ju alla överens om...

Fri från vinst

Det har hänt något de senaste åren när friskolor i första hand verkar ha blivit ett investeringsobjekt, snarare än ett alternativ som inte hade funnits om det inte fanns eldsjälar som ville något annat.

Vi hade nog aldrig haft en större gymnasieskola på den gotländska landsbygden om inte Donnergymnasiet startades som friskola i Klintehamn. Många småbarn går i förskolor som drivs av andra än kommunen/regionen. Inte alltid för att någon vill tjäna pengar på dem, utan för att föräldrar går ihop och bildar ett kooperativ där de kan få sätta stor prägel på förskolans verksamhet. Eller för att man vill kunna ha en förskola närmare sig. Eller för att man helt enkelt vill erbjuda en pedagogik som t ex Waldorf som regionen inte har i sitt utbud. Fint.

Fel blir det när girigheten tränger sig in i barnens utbildning. För då ställs maximal vinst mot vad som skulle kunna göras med pengarna som är avsatta för bra pedagogisk verksamhet. Det är därför väldigt roligt att läsa Miljöpartiets debattinlägg i gårdagens DN. Det har inte känts bra att fortsatt vara lika positiv till friskolor med tanke på att allt fler skolor köps upp av riskkapitalister. Nu kommer det förslag att handskas med detta dilemma.

Den kulturella samverkansmodellen

"Nu är enkäten om årets viktigaste kulturfrågor publicerad på bloggen Ö-möjligt" lät det i min inkorg häromdagen. Jag är en av flera som svarar på vad jag tycker om det viktigaste på kulturområdet på Gotland, bland annat kring den kulturella samverkansmodellen där regionstyrelsen har ett särskilt ansvar. Samtliga ledamöter i regionstyrelsen och kultur- och fritidsnämnden hade fått frågan. Ni kan läsa mitt svar och andras på Ö-möjligt!